(eller "En låt lite då och då" om man ska vara ärlig...)

måndag 25 augusti 2008

En vettskrämd pojke från skolan

Idag var jag på vad företagsekonomiska institutionen valt att kalla för introduktionsdag. Det började väl rätt vettigt med matnyttig information som exempelvis att institutionen faktiskt grundades redan 1962. Spännande.

Men sen tog idioterna över. Fy fan. Ordförande i Föreningen Ekonomerna i Stockholm (förkortas F.E.ST) studsade med raska steg upp på scenen och hälsade oss välkomna och förklarade entusiastiskt att följande tre veckor kommer att bli de roligaste i våra liv. De hade nämligen planerat "fadderiet" hela sommaren. Faddergeneralerna studsade även de upp på scenen och satte igång en taffligt gjord film (bildspel) där bilder från tidigare ekonomfester varvades med roliga citat som "Det finns omtentor, men det finns inga omfester!", "världens drag!" och liknande klämkäcka fraser. Allt ackompanjerat av någon kass jävla eurotechnolåt med sån synth som låter som signalhorn. Jag vred mig riktigt i stolen där jag satt. Men det var ju inte slut där, nej! Filmen avslutades med att vi delades in i faddergrupper och samlades gruppvis i rum där vi fick egna faddrar. De berättade i tur och ordning att deras största intressen var att "supa skallen av sig" och att vi inte fick missa några av festerna som anordnades de kommande veckorna. Det var chartertema, 3-kamp, OS-tema, insparkssittningar, etc, etc. Det blev bara värre och värre. Vi tvingades skriva upp våra kontaktuppgifter i ett excel-ark som de i efterhand berättade var för att de skulle kunna skicka ut sms till oss om förfester och annan livsnödvändig info. Whohoo! Följande citat kunde höras yttras av faddrarna, alla med stor entusiasm:

"Man måste klä ut sig! Ju mer man klär ut sig, desto roligare blir det!"
"...sen går vi till en bar och eftersom det är torsdag så kommer det ju inte vara några andra där, det är liksom BARA ekonomer!"
"De tar aldrig kort. Cash is king!" (regianvisning: stolt!)
"Asså, jag kommer inte ihåg min insparksfest för jag var så jävla packad, men det lär varit sjuuukt kul!"
"...dricka Punsch!"
"Alltså, det här är ingen frivillig aktivitet..."

Det var inte långt borta att springa till kårexpeditionen och kräva tillbaka min terminsavgift. Som tur var hamnade jag bredvid en kille som verkade tycka att det hela var lika obehagligt som jag och då och då sneglade vi vettskrämda på varandra och kände tillhörighet. Herreminjesus. Jag blir nog något av en outsider den här terminen om det ska fortsätta såhär...


Hot Chip — Boy from School

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tråkigt att vissa instutitioner _fortfarande_ inte lärt sig... det är klart att det kan vara roligt med fest, men det finns ju något som heter smak/finkänsla. Tur att man är teknolog...

Hanna sa...

HAHAHAHAHAAHAHAH! Jag vill se dig som partyprissande ekonom!!!

//S// sa...

får jag föreslå tre vita veckor?

vitt är det nya svart den här hösten.


http://ordapa.blogspot.com

Anonym sa...

Jag har varit där, deltag inte är mitt råd. Om du väljer att sympatideltaga, välj dina dagar väl.

NJCM sa...

Tricket är som följer:

1. Stifta bekantskap med killen som "verkade tycka att det hela var lika obehagligt som jag" och som du "kände tillhörighet" med.

2. Se till att ni ligger på samma våglängd vad gäller detta blogginläggs huvudämne. Att ni har ett gemensamt hat gentemot dessa märkliga varelser.

3. Slut upp på lämpligt hak (kanske Carmen) ett nån timme innan terminens första så kallade "aktivitet" och ta ett par öl. Tala om musik, livet och, framförallt, ert gemensamma hat gentemot redan nämnda varelser.

4. Kom till evenemanget en eller ett par timmar för sent. Sätt er i ett hörn med varsin öl och titta snett på allt och alla. Vid tilltal, svara kort. Helst med ett enda ord.

5. Drick mer, bli fulla och odrägliga. Häckla högljutt och öppet allt och alla omkring er. Stjäl öl från baren, ta över skivspelandet, gör vad som helst som kan hjälpa till.

7. Gå på instinkt!

Med lite tur har du nu en studiekamrat för livet och bör dessutom slippa SMS från dessa lägre stående... ska vi kalla dem partyprissar?

Enligt mina egna empiriska undersökningar är denna metod i princip hundraprocentig, men jag kan dessvärre inte referera till några andra liknande studier. Men kanske snart? Chrsitian, det är upp till dig nu.

Lycka till!