Hjärtat är svart men ögonen lyser.

Jag har fått den stora äran att gästspela på En Låt Om Dagen. Orsaken är att den här bloggens husse tror att det ska bota min egen bloggkramp. Den som lever får se.

Det jag tänkt bjuda på är hursomhelst lite barnarov och fräcka specialeffekter. Det blir inget nytt och häftigt, utan något gammalt och pampigt. Jag hade en period när jag avfärdade den här låten som mossig gammal överromantisk 80-talskitsch. Jag tyckte att det var en välgärning när något svenskt skatepunkband (typ Millencolin men inte dom) gjorde en cover på den någon gång på 90-talet. Jag hade fel. Originalet är bäst. Ingen sjunger "Total Eclipse of the Heart" som Bonnie Tyler själv.

Orsaken till att jag väljer just den här låten är att jag haft två väldigt fina upplevelser tillsammans med den på senaste tiden. Den ena var en vin-indränkt förfest på tre personer som stod och skrålade med i den med texten uppe på datorn. Det hela finns förevigat som ljudfil på min kompis Lindas telefon och när vi hörde den var vi alla väldigt imponerade av hur väl vi höll tonen. (Den är inte helt lättsjungen). Även den andra gången sjöng/skrek jag med i texten. Det var på ett väldigt tomt dansgolv i Göteborg förra veckan. Gustav Gelin spelade skivor och jag och min assistent Luddeludd hade en väldigt vacker och dramatisk duett-stund (med rörelser) till samma låt.

Och som av en händelse ska samma Ludde snart flytta in den lägenhet som mannen som äger den här bloggen bor i nu. Säcken ihopknuten med andra ord.

(Undrar ni över barnarovet och specialeffekterna? Kolla videon.)

MVH
Sara