Dödens Buss

66:ans buss, eller Dödens Buss, går inte till Reimersholme - den går till Hades.

Det kanske är elakt att kalla den Dödens Buss, men de som åkte 66:an idag var väldigt gamla. Nu snackar jag inte "strax över medelåldern"-gamla eller "nyss gått i pension"-gamla, nej, samtliga passagerare på bussen var "Nils-Petter Sundgren"-gamla. De satt med öppna munnar och stirrade ut i tomma intet. Alla utom en person som såg ut att vara i 50-års åldern även om jag tror att han trodde att han såg yngre ut med sitt slätrakade huvud, snutruta (se bild nr 4) och bluetoothhandsfree i örat.

Får jag någon gång åldersnoja kan det ju vara bra att veta att en tur på 66:an kan få en att känna sig piggare, fräschare och mer levande än någonsin. Det kanske var det bluetooth-mannen gjorde?

Inte blev dödsstämningen bättre av att shufflefunktionen "slumpade" fram Kung Kodum - La Muerte. Slumpen, schmumpen - jag ser det som ett tecken. Tyvärr finns inte just den låten på YouTube, men Stå Upp finns:


Kung Kodum - Stå Upp