(eller "En låt lite då och då" om man ska vara ärlig...)

tisdag 30 september 2008

Känslor och metal

I somras seglade jag med tre trollhättska vänner från Stockholm till Smögen. En lång och hård seglats på en gammal tävlingsbåt som saknade bekvämligheter så som reling, elektricitet, kök och toalett. Lägger man till att vinden under större delen av resan antingen var obefintlig eller hård och rakt i ansiktet så förstår man att det blev en hel del fina stunder på den Elvström 717 som under resan gick under namnen S/Y Noshipo, S/Y Speed Of Death och S/Y *CENSUR*.



Martin har lagt upp en hel del finfina bilder på sin sida. Fast redan då insåg vi nog att oavsett hur många bilder vi skulle ta och oavsett hur vi skulle beskriva resan skulle ingen, förmodligen inte ens vi själva, förstå hur vi egentligen hade det under de där tio dygnen ombord på S/Y Noshipo.

Vilket blödigt och sentimentalt inlägg det blev nu då... Får väl ta och kompensera det med lite metal eller nåt. Eftersom jag gillar att överdriva får det väl bli den elakaste låten jag vet. Texten kanske är lite svår att uppfatta men det är nog lika bra. Bifogar i alla fall ett litet smakprov för den som gillar elakheter (känsliga läsare göre sig icke besvär):

"You self-righteous fuck
Give me a reason not to rip your fucking face off

Why don't you take a good look in these eyes

Cause I'm the one that's gonna tear your fucking heart out"



Slayer - Exile

2 kommentarer:

//S// sa...

konkurrent till elak låt är kärlekssången "No Children" med Mountain Goats. den startar som så:

I hope that our few remaining friends/Give up on trying to save us/I hope we come out with a fail-safe plot/To piss off the dumb few that forgave us

och refrängen går:
i hope you die, i hope we both die.

lovely.

Anonym sa...

vad skönt att du inte står med armarna i kors. det hade ju sett töntigt ut.