In the Name of Almighty God-the All-Knowing, the Most Lovingly Compassionate

Grundregeln för att blogga är att, vad jag förstått, varje dag kläcka ur sig något fyndigt, något som dessutom skall vara lite personligt och intressant för någon att läsa. Att detta är en börda som endast ett fåtal kan med att bära är uppenbart. Själv har jag aldrig mäktat med ansvaret utan endast i smyg förstrött planerat ett framtida sommarprat i vetskapen om att jag då skall ha levt ett så himla intressant och unikt liv.

Nu är det ju emellertid så att jag sitter här, med gästbloggar-kepsen på. Stafettpinnen har kommit till mig i denna vecka av nouveau dikt där oprövade skall få göra sitt avtryck, ha sina 15 sekunder av fame.

Av den anledningen passade jag på att göra lite research; hur gör andra bloggare? var hittar de sin inspiration? vilken vinkel använder de? hur bör man tänka? Mitt första nedslag, http://www.ahmadinejad.ir/, blev förebild för min text. En lättsam, inte för pretentiös ansats med rimliga krav på läsarens förkunskaper. Härifrån kom också insikten om att man som bloggare inte bör fästa för stor vikt vid det budskap som man förmedlar. Sanningen är att de allra flesta bloggar läses av väldigt få.

Utöver ovan beskrivna grundregeln, att ha någonting att säga, har man vidare som gästbloggare skyldigheten att hålla sig inom bloggens ramar, man bör följa strukturen och inte i för hög grad avvika från visionen bakom bloggen. Detta är inte bara för att blidka bloggägaren, och för att få komma tillbaka, utan också för att alla därute som RSS-feedar inte skall behöva sätta kaviarsmörgåsen i vrångstrupen när de upptäcker att formatet de vant sig vid och lärt sig älska är utbytt. Av den anledningen räckte inte Mahmouds blogg riktigt till som inspiration, antalet videoklipp var för begränsat.

Som tur var fann jag http://www.krillandphill.blogspot.com/. Med en osviklig känsla gestaltar de videobloggandets tre gyllene F; foto, fart och fantasi. Jag insåg att det var av outsägligt vikt att jag lät text och bild samspela och att de två mediumen fick befrukta varandra. I vår tidsålder finns helt enkelt inte längre några vattentäta skott mellan konst och författande.

Mot bakgrund av dessa två nedslag i det nya forum av bildning och medmänsklighet som vi kallar blogosfären är mitt val av videomusikklipp givet. För mig handlade det om att hålla mig till temat, att förstå mitt uppdrag och att hålla en ödmjuk profil som inte förtretar. Detta samtidigt som inlägget skall vidga ditt, du läsares, medvetande och hjälpa dig nå nya insikter. Och viktigast av allt; förlänga mina 15 sekunder.


The Ark - Calleth You, Cometh I

(Dagens gästbloggare: Oskar Taxén)